”And you still act like youre in Freshman year
What the hell is wrong with me?
My friends say I should act my age
[…]
I never want to act my age
Whats my age again?
Whats my age again? ”
Jag skulle inte kunna säga det bättre själv. Jag brukar väldigt ofta känna nu för tiden hur otroligt barnslig jag blivit. Jag förstår inte hur Anders står ut att bo tillsammans med mig. Varje dag är som en dag på ett dagis. Känns som mitt poppunkskatecrustliv med bara öl och Blink 182 kommer tillbaka. Inget var seriöst.
Fast missuppfatta mig fel. Inte så att mitt liv ser ut som det gjorde för ett år sedan då jag bara låg i Manges soffa och inte gjorde något på flera veckor (bortsett från att sitta vid fönstret och röka), men jag känner mig barnslig på samma sätt. Inget är seriöst. Jag bryr mig inte lika mycket längre. Hela attityden är ”det löser sig senare” vilket leder till stress vilket i sin tur leder till illamående och magkatarr.
Igår (måndags) var jag på Kelly’s och sjöng karaoke. En måndag. Men det var ok, eftersom tisdagar innebär ledighet. Jag sjöng ”I will survive” tillsammans med Lars Göran, och ”Kom igen Lena” tillsammans med Lillen. Lars Göran och Lillen har samma smeknamn. Förvirrande. Men kul.
Jag har ordbajsat mycket i detta inlägget och kommer i morgon inte förstå så mycket. Jag ska krypa ner i sängen nu. Ska bara kolla vilken buss det blir i morgon till skolan. KRAM
jag är fortfarande tveksam till om det finns någonting som är värt att ta seriöst, det skulle väl vara Tsaren i så fall