Skolan är skit. Alla lärare bara skäller på mig och på onsdag har vi vår vernissage. Jag vägrade att ställa ut min skulptur eftersom jag inte var ett dugg nöjd och den verkligen var ful. Inte ens klar.
Jag kommer inte att klara provet på torsdag och då kommer jag aldrig att bli vad jag vill.
Och när allt är som jobbigast så åker Anders till jag vet inte ens var bara för hans dumma jobb bokar någon äcklig kurs utan att fråga honom, så han kan inte vara hemma med mig när jag är ledsen, och han hinner inte att gå på vernissagen. Ingen kommer på min vernissage. Det känns ju värt.
Så gråter jag också. Jag vill verkligen verkligen dö idag.
Hejdå.
jag kan komma på vernissage